Som att du är någon som du gömmer, men du vet att den finns där. Som att du flyr från dig själv, svävar bland molnen och inte är kvar längre. Som att du har en fasad som ingen kan ta sönder. Du skyddar personen innanför, så att den inte tar skada av allt som händer, vad som händer. Eller försöker skydda i alla fall. Kanske sägs det att man ska vara modig, men modig är inte alltid ett alternativ, inte om man väljer mellan att överleva eller att vara modig. Jag har fått dra över en fasad ofta, allt för många gånger, det är som att man har sig själv som man måste skydda och då får man ta till med det mesta, men man får inte glömma varför man gör det och att man har sig själv på insidan. Komplicerat och oförståligt? Kanske, men för mig är det självklart. Tatuering nummer två; dragkedja. Bestämt mig och nu ska jag boka tid!