Helvetes jävla kukanus vad jag saknar min babe. Babe, mitt ex. Han är den enda i världen som vet exakt allt om mig, som kan mig, som förstår mig och som kan leva med att jag är helt jävla störd i huvudet. Han visste innan jag fick panikattacker, han kunde få mig lugn, kan kunde få mig att tänka efter. Han förstod mig när inte ens jag gjorde det. Han var min säkerhet, som en skyddsängel som alltid fanns där, var som helst, var som helst och hur som helst, för vad som helst. Jag har ingen jävla kontroll över mig själv längre och vill fan bara spy på mig själv för att det är så äckligt jobbigt. FAN vad jag hatar allt.

Människor borde fan installeras vid födseln så man lär sig hur man behandlar andra, vad man absolut inte får göra och så vidare. Fyfan. Går och lägger mig på golvet.