Jag vill äta kakan, och behålla kakan, och äta hela asken, men ändå ha kvar dem. Jag vill alltid ha det jag inte kan få och tröttnar på det jag har och kan få. Jag kastar det jag har i soptunnan och trampar på det innan. Eller så glömmer jag bort det jag redan har, och trampar på det. Och får upp ögonen för nya och intressanta saker. Jag har alltid varit så. Jag vill inte vara så.