Jag vågar mer nu än vad jag vågat innan. Men ibland undrar jag om det är värt att våga, att chansa? Varför gör man det, så att man kan leva med vetskapen att man faktiskt vågat, chansat en gång, för att sedan låta sig själv tryckas ner? Är det värt det? Varför kan man inte bara leva för sig själv, hålla saker hemligt och glömma dem? Måste folk veta saker om mig för att lära känna mig? För att förstå mig? Eller är det bara som man säger? Jag vet inte om jag är redo att bli sårad och huggen i ryggen just nu, jag skippar helst det, just nu. Jag menar, det är så mycket nu och jag känner att saker förändras och sånt, så jag vet inte om jag riktigt orkar med det just nu. Jag vet inte. Varför vill folk ens veta saker om andra? Ska nog bli en robot eller något, livet är så mycket lättare då.