Jag är förmodligen den mest ärliga människan du någonsin kommer att träffa. Fråga mig vad du vill och jag kommer att svara ärligt. Jag har blivit utsatt för lögner och falskhet hela mitt liv, just därför vill jag inte utsätta någon annan för det. Jag är rädd, rädd för att folk ska vara precis som du varit mot mig, falska. Men jag trodde att du var speciell, att du var som mig, ärlig. Men jag hade ruskigt fel, du är precis som alla andra om inte värre. Varför trodde jag ens att det var värt att känna, värt att fälla alla murar och ge känslor ett försök? Dumt gjort, sätter upp murarna och hårt denna gång. Inte ens en crush ska kunna ta sig igenom detta. Eller aa... "inte ens en crush" jag får sällan en crush på folk. Men ja, jag trodde inte att du var sån, aldrig. Om du bara visste.