Stark

Ibland vill jag berätta för världen. Allt som hänt, allt som händer. Allt hemskt, allt bra, allt. Men så tänker jag, vad tjänar det till? Vem bryr sig? Jag har inte en själ som bryr sig om mig, så varför berätta för andra som inte heller bryr sig? Det skulle bli en bra bok dock, en jävligt bra bok. Folk skulle kunna relatera till mig, känna igen sig. Jag skulle egentligen vilja dela med mig av mina tankar. Berätta hur jag klarar av att ens gå upp på mornarna. Jag skulle vilja hjälpa andra att bli starka och klara sig genom livet. Det skulle verkligen vara något jag vill. Men jag vill inte berätta min historia. För ni vet ju, att allt man berättar för folk får man tillbaka, vad det än är. Även om det är något hemskt så går allt att vinkla, folk är hemska. Jag vet inte...

Vad hemskt att se dig såhär! Försök att ställa in dig på "ensam är stark" även om det känns svårt. Du klarar allt! <3

finna alltid, dömmer aldrig, om du vill så har du min axel att luta dig mot! <3

Vad skulle du säga är det mest onyttiga i en normal måltid nuförtiden? Det vita brödet? Jag tycker det i alla fall.

Har läst din blogg i flertal år och om det inte vore för dina riktigt bra inlägg skulle jag ha slutat för längesen! din blogg är grym!

Tack Lina <3

Vad kul att du följt bloggen Anna! :D Då vet jag att de uppskattas, tack så mycket!

Jag skulle kunna skriva exakt samma text och mena varje ord. Visst är det jobbigt?

Det är väldigt jobbigt, men man får lära sig att leva med det mesta, eller hur? <3

Ja, jag antar det. Men man kan ändå inte låta bli att undra VARFÖR man måste lära sig att leva med sådant? :( Alla andra måste inte, så varför måste jag?

Ja, livet är inte speciellt rättvist. Men jag tror att man alltid kommer få tillbaka, få någon slags av kompensation för vad man behövt stå ut och leva med. Det kan vara vad som helst, kanske att man växer upp och kan hjälpa andra med samma problem, eller att man lyckas senare i livet. Det är verkligen något jag tror på och det hjälper lite faktiskt

Ja, så brukar jag också tänka. Det vore verkligen något :) att få hjälpa andra. Man försöker ju så gott man kan redan nu, men som du skriver så vill man inte skylta med allt man varit med om och berätta det för alla, därför blir det svårare att hjälpa också :( Men det blir nog bra en dag, även om man vissa gånger har väldigt svårt att tro det.

Det finns i alla fall många fler ute i världen som mår såhär, och det finns många som är villiga att lyssna och hjälpa och som vet vad man pratar om och som man kanske kan relatera till, det är nog sådana personer man får söka sig till så att man till en början kan hjälpa varandra :) <3

Ja precis, krävs mycket mod om man kan skylta med saker man gått igenom. <3

Lycka till i alla fall :) <3