Jag har så mycket ont inuti mig. Jag har sån stark vilja att göra saker, sån kraft att klara av allt. Men, jag har så mycket ont som trycker ner mig konstant. Precis när jag klättrat upp så kommer någon och drar ner mig igen. Jag trodde att jag kunde skriva ut allting ur mig, men det funderade inte. Jag trodde att jag kunde prata ut allting, jag försökte. Men det kommer tillbaka. Hur blir man av med allting? Kan man dra ut allt ont?

Det gör ont att veta att jag inte har en enda levande människa som tror på mig. Inte en enda som uppmuntrar mig. Inte en enda som ger mig en klapp på axeln och säger "Det där var bra, Mathilda". Om någon gör det börjar jag nästan gråta, jag är inte van. Jag bryr mig oftast inte, jag bryr mig aldrig om något, det är min grej. Jag behöver ingen som gör allt det där, men det hade varit trevligt om någon gjorde det någon gång, en gång då och då liksom. Hade varit trevligt. Men jag är inte i behöv av det, jag har lärt mig att leva utan det. Jag klarar mig själv.