Ibland blir jag arg. Ibland tar jag åt mig av att ni helt enkelt inte kunde bry er mindre. Men sen inser jag att ju mindre ni tror på mig, desto mer kommer ni att skämmas senare. Och tro mig, jag tänker göra allt i min makt för att få er att skämmas. Jag hoppas att det får er att må dåligt, att ni kanske förstår. Jag skulle kunna ge igen så hårt, men det är inte ens värt det. Jag har fått smaka på eran medicin och inte ens ni är värda att smaka på den tillbaka, så vidrig är den. Det enda jag begär, det enda jag vill, är att ni en vacker dag förstår att ni har gjort fel. Riktigt jävla fel, om ni inte märkt det så är jag en människa, ingen trasdocka.