Ibland saknar jag bålsta. Ibland saknar jag Marie. Ibland saknar jag till och med skolan. Ibland saknar jag alla sjuka fester, alla sjuka saker vi gjorde. Jag saknar kvällarna som jag och Marie hade, jag saknar att vara med någon 24 timmar om dygnet och fortfarande ha lika kul tillsammans. Jag saknar att driva med allt och alla och skita i vad folk tyckte, tänkte och sa. Jag saknar Johan som var min homeboy. Men det var väldigt mycket skit, men nu när jag ser tillbaka så var nog det mesta positivt, från min synvinkel. Jag får höra med jämna mellanrum att "alla från bålsta hatar mig" ibland förstår jag varför men samtidigt inte. Jag var en bitch mot folk jag inte kände, men om folk pratade med mig visade jag alltid att "SUPRISE, jag är inte så otrevlig som jag verkar!!". Har haft lite nostalgitankar i hjärnan idag faktiskt. Synd att min daotr krashade under tiden jag bodde där. Jag och Marie hade kameran i handen konstant. Sjuka filmer gjorde vi också, när vi dansade och sjöng. Jag kommer ihåg en specifik där vi springer från mitt hus till Marie mitt i vintern i hotpants, tjocktröja och hennes lillebrors skor. "Höga knän, höga knän, och här har vi en rumpestumpe, här har vi en rumpestumpe" haha, filmen är så sjuk. Sen lekte vi lilo och stitch och var helt cp. Vi lagade ofta mat tillsammans, åt ofta popcorn, ja vad åt vi inte? Vi brukade ligga i en klump i hennes säng och bara prata, skicka sms till allt och alla och väntade spänt när folk svarade, diskuterade svaren tillsammans och kom fram till roliga saker. Jag saknar det. Nu är jag som en gammal kärring som sitter ensam hela tiden. Jag ska släppa det, jag ska ta fram lite av mina gamla sidor igen. Inte alla dock, var lugna!! Men jag tror faktiskt inte att så många i Bålsta hatar mig, för om de gör det så vet jag faktiskt inte vad de grundar det på... Men nu måste jag verkligen sova kära läsare. Godnatt.