Det är dags att gå vidare. Det har sina för och nackdelar, egentligen fler nackdelar, men fördelarna väger tyngre. Jag ska inte behöva ta skit från andra för att en person i min närhet har problem. Varför och hur kom det sig att detta var mitt fel och varför ska det gå ut över mig? Snart kommer förmodligen många att förstå, kanske. Jag lämnar en person som jag fortfarande älskar, för att det helt enkelt är bäst så. Hur kan man leva med någon som lever på att ljuga, som man litar på till hundra men samtidigt minus hundra. Det är så komplicerat att knappt jag förstår, så jag förstår om ni blir förvirrade av detta mina vänner. Någon dag kanske jag berättar, ser dock ingen anledning till att göra det nu, för alla, egentligen. Jag vet inte. Jag tror att det här kan vara riktigt bra för mig, släppa taget, klara mig själv. Jag vet inte, svårt att prata utan att prata på riktigt om vi säger så. Det är så skitzofrent, att älska någon man hatar, att lita på någon som ljuger, att känna för någon man inte vet vem den är, att må bra av någon som får en att må så dåligt. Hejdå kärlek, du har varit bäst. Det finns ingen som du, aldrig.