Med ett leende

Jag har ett sånt där töntigt leende på läpparna, skäms åt mig själv, typ. Jag är så himla konstig, verkligen. Konstig på riktigt, har ni träffat konstiga människor blir ni chockad när ni lär känna mig. Varför är jag så trotsig för? Jag ska göra allt man egentligen inte borde, bara för att. Jag ska gilla allt man inte borde, säga allt man inte ska, göra det som inte är helt okej, jag är en knäppis, men vet ni vad? Jag älskar det.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

  • Till bloggens startsida