Vi hade en jättemysig tjejkväll idag! Det var kul att tjejerna kom över och bara myste!

Dock har jag varit väldigt tankspridd. Ibland kommer liksom ett ljus upp, ett slags hopp om att. "Nu har jag tagit så mycket skit i mitt liv att nu är det nog slut" men den tiden kommer aldrig, då man slipper skiten. Så tänkte jag även att eftersom att det är morfars dag idag så kommer jag inte att få så mycket skit, skiten letar sig efter andra dagar när man är stark nog att ta den, men icke. Hunden kissade tillexempel i min säng idag, men mina föräldrar säger bara "nej, det var inte han" nej, men vem i helvete var det då? Var det Jennie som kissade på sig kanske? Alla i hela världen vet hur kattkiss luktar och det luktade inte kattkiss. Hur svårt kan det vara att bara säga att det var deras äckliga jävla hundäckel som kissade i min säng? Nu har jag varken madrass eller täcke, om det är någon som bryr sig? Nej, självklart inte. Varför skulle de? Det är tråkigt att jag inte fått uppleva vad en riktig familj är, jag har en familj, på deras villkor. Det gör mig mer och mer förbannad för varje dag som går.