Förvirrad tjej. Det är så konstigt att man kan hata och älska på samma gång. Att man kan ha sånt enormt hat mot någon som man samtigt älskar av hela sitt hjärta. Att man vill säga upp allt som har med personen att göra fast man inte har stake nog att göra det. Att någon har behandlat en så bra, men ändå så himla dåligt. Att någon som gett en chanser i livet samtidigt har förstört ens liv. Jag är förstörd, men stärkt. Ska jag vara glad för allt dåligt för att det gett mig motivation i livet? Hur kan så dåliga saker leda till något bra? Hur kan jag sätta på ett leende på läpparna varje morgon och faktiskt vara glad? Vem är jag? En robot? En robot som beter mig som andra behagar, en robot som ser över era fel och gör allt för att stå er till tjänst. En robot livrädd för att göra fel, en robot livrädd för att bli utkastad igen, en robot som känner så mycket som ni inte vet något om, som har så mycket att säga men inte vågar säga något alls. Jag är rädd, på så många sätt. Jag är utan ork, jag orkar inte ta upp allt. Jag orkar inte berätta att ni behandlar mig värre än skit, jag orkar inte berätta att jag aldrig känt mig älskad. Jag orkar inte berätta att ni förstört mig. Jag orkar inte berätta att ni har sårat mig så mycket att jag aldrig kommer att kunna lita på någon igen. Ni har lärt mig att leva på lögner, jag försöker komma ifrån det men så länge jag är i närheten av er kommer jag inte ifrån allt gammalt. Jag måste bort.