Jag sitter och kollar på gamla bilder, får tillbaka många minnen och sitter och skrattar för mig själv. Jag kom att tänka på en sak. Mitt liv är inte perfekt, men vad gör det? Ska jag låta andra människor brotta ner mig på marken och få mig att må dåligt? Trodde aldrig att jag skulle sjunka så lågt. Jag tycker till och med synd om mig själv. Men nu slutar jag med det. Jag är bara 19år gammal, jag tänker ta fram min orädda sjuka sida. Jag tänker vara lycklig och galen, precis som jag vill. Jag tänker inte låta någon eller något förstöra för mig, det känns väldigt onödigt!! Så, ikväll färgar jag mitt hår ännu blondare och jobbar lite på attityden ;) Tjena hejsan, glada vildatilda!!