Jag har en tendens att vilja berätta hur dålig jag är, framför hur bra jag är.

När jag träffar nya människor som vill komma mig nära blir jag rädd. Varför skulle någon vilja vara med en så sjuk människa som mig? Det går inte ihop. Så, jag har en tendens att berätta allt om mig själv, att jag får panik, att jag har beslutsångest, att jag inte kan kolla folk i ögonen, att jag blir nervös när jag inte vet vad som händer, att jag blir arg om folk inte gör som jag säger, att jag inte kan ta kritik, ja, och allt annat dåligt man kan komma på om mig. För jag vill inte att jag ska bli en besvikelse för folk. Jag vill inte sätta upp en fasad om hur bra jag är, när de senare ändå kommer att få veta att jag är inte så bra, på heltid, jag har mina dåliga sidor. Jag vill inte att det ska komma som en överaskning, som en chock som de inte kan ta. Jag gör hellre folk besvikna från första början så att de redan har allt svart och vitt; ja, den här tjejen är antagligen lite galen, lite onormal, lite knäpp och väldigt konstig.. Om de stannar kvar då, det är upp till dom, jag gråter inte över att förlora något jag aldrig haft. Det är ju bättre att göra folk glatt överaskade än negativt, eller hur? Dock är det inte många som sett vem jag är, vem jag är när jag är lugn, trivs och kan slappna av. Men det gör inte mig något, spiller ingen rill liksom.

Det är inte många som ser mig hoppa runt som en apa och härmar philip när han pratar om kristin och samuel, som ser mina stressryck när jag nästan sliter av mig håret och skriker rätt ut, mina nervösa attacker när jag skrattar doktor mugg skratt så högt jag kan för att jag inte vet var jag ska ta vägen. Inte många har sett mig dansa med en purjolök i högsta hugg till Levas Polka låten, inte heller när jag stoppar upp oboy i hela käften och berättar varför jag älskar bajs så mycket, det är väldigt få som ser mina hemma gjorda videosar om hur en vinkork kan fungera som en plugg om man inte vill bajsa (nej, jag demonstrerar inte hur detta ska göras på videon), inte någon av alla de andra videosarna jag gör när jag är rastlös heller för den delen. Inte många vet att jag blir hög innan jag somnar, jag pratar om stora drakar som kommer ut ur klädkammaren, om afrikanmaskar som flyger omkring och "trolltrappor". Inte många har sett dom små sakerna som på något twistat sätt gör mig till den jag är. Jag tycker att jag är sjuk i huvudet, på ett positivt sätt, jag gillar det..

Vad jag ville ha sagt? Ingenting alls faktiskt, jag ville nog bara skriva av mig!