Känslor gör mig nervös. Jag trivs med att vara en robot, att inte känna för någon eller något. Att lycka är att köpa saker, eller att spara och sikta mot något vettigt i livet, att klara av personliga mål, det är lycka för mig. Lycka har alltid varit att sikta framåt och vara frånvarande i nuet. Jag lever mitt liv men jag är inte riktigt där, för jag vill inte lämna ut mig till människor. Jag har börjat gå till en psykolog nu, för jag är så trasig. Det känns lite bättre, men chockerande att höra mig själv säga saker högt, ord jag som aldrig använt eller undvikit. Chockerande att känna vad jag egentligen känner, höra mig säga saker högt som jag aldrig tänkt. Att faktiskt låta mig själv känna något, det är ovant. Jag har på något vis gillat att vara en robot, ingen har kommit åt mig och ingen kan såra mig. Jag kan leva utan att folk vet vad som hänt, vad som händer och vad jag varit med om. Ingen kan använda det mot mig, eller behandla mig annorlunda för att de vet. Det är förvirrande, jag är förvirrande, jag vet. Min psykolog har rivit upp mig, jag känner känslor och jag känner de lätt, jag gillar det inte. Jag vill gråta, fast jag aldirg, aldrig gråter. Jag vill ha någon som håller om mig, som förstår, som inte säger "allt blir bra" när det inte kommer att bli det. Jag vill luta mig mot en ärlig axel. Men jag vill inte blotta mig för någon, inte en enda person i världen. Så vad vill jag egentligten? Jag vill bara få bryta ihop helt och hållet så att jag kan laga mig själv.
Livet är så orättvist, varför just jag, alltid jag? Varför ska jag få leva med ärr i själen resten av mitt liv? Varför händer allt ont i världen just mig? Och när kommer jag få något gott tillbaka för allt det onda jag fått stå ut med? Det kommer aldrig någon god period i mitt liv, det kommer ingen tid när jag kan njuta fullt ut, för ärren är alltid där. Ibland svider de extra mycket, men de är alltid där.
Jag vill att de ska försvinna, jag har försökt tränga bort, jag har försökt bearbeta, jag har försökt allt. Ingenting fungerar och det blir värre för varje minut som går. Just nu vill jag bara slå någon, jag vill bara... Jag vet inte. Jag vill bara få bryta ihop.