Varför vill man egentligen ha människor omkring sig? Det är något jag aldrig kommer att förstå. Människor betyder bara massa energi, det kan vara kul att vara med folk ibland, men i slutändan blir det ändå bara jobbigt. Man måste tänka på vad andra känner och hur de mår, man måste engagera sig i saker som man inte har ett skit med att göra, man måste lägga energi på saker man inte bryr sig om. Folk tar energi från en, gör en orolig, fundersam och förvirrad. Varför jag alltid säger att jag tar karriär framför kärlek är just därför. Jag orkar inte med folk, jag gör verkligen inte det. Jag gillar att vara själv, för jag vet var jag har mig själv och jag slipper tänkte på konsekvenser av handlande och liknande. Jag slipper tänka på om man kan lita på folk eller inte, eller ja, jag vet ju att ingen går att lita på. Men ändå. Man vet inte till vilken gräns man kan lita på folk, hur hårt slänger de in kniven i ryggen på dig? Man vet aldrig. Och jag orkar inte få fler knivar i min rygg, det finns ingen plats för fler knivar där bak heller om vi säger så. Jag kommer aldrig att kunna ha en riktig vän, som jag litar på. För jag kommer aldrig kunna lita på en människa igen, någonsin.