Jag lever efter vissa motton, tron om att mina motton stämmer, hoppas att mina motton gör mig lite starkare, typ. Jag är inte helt normal, jag har varit med om saker många inte har. Sånt som ingen någonsin kommer att få veta, jag är liksom trasig och jag kommer aldrig att bli hel. Kan vara därför jag är så olik de flesta på många sett och vis. Hur man växer upp gör en själv, det har gjort mig som person. Händelser i ens liv förändrar en, till sämre och bättre. Men man ska inte gnälla om man har varit med om något som gjort en trasig. Man ska buga och bocka och göra det bästa av saken, man ska ta den styrkan man får av det och pusha sig själv till att göra något bra av det. Man kanske aldrig blir hel, men alla är inte hela. Alla har mörka moln.