Ibland får man vara tacksam för det man får. Ibland får man vara tacksam för det onda man gått igenom, det har gjort mig till den jag är idag. Även om saker gör ont, och kommer upp ibland så är det en del av sig själv, även det dåliga som man helst vill gömma undan och gå vidare från. Alla lever inte ens dans på rosor, andra inte ens en dans. Men jag tror att man alltid får tillbaka, man får igen senare i livet. Jag är personen som lever för mig själv, jag tar mig själv i första hand hur illa det än låter, det är så jag lever och hoppas att jag alltid kommer att göra det. Jag är den som inte vill bilda en familj, jag är den som aldrig vill ha barn, jag är den som vill bli något. Jag satsar på karriär hellre än kärlek. Händelser i mitt liv har gjort mig stark och har gett mig viljan att kämpa. Ibland finns det inte där, de mörka molnen men ibland kommer de fram, och när en liten sak kommer fram, så kommer allt fram. Allt det hemska kommer tillbaka på en gång, då mår man inte bra. Men det påminner mig, och jag tror att det är bra. Det här blir säkert otroligt osammanhängande och svårläst men jag skriver bara av mig, det är ingen text som behöver vara fin eller läsvärd, den behövde bara komma ut så att säga, så om ni inte fattar ett skvatt vad jag pratar om så behöver ni nog inte göra det heller. Min hjärna går på högvarv, jag gömde mitt mörka moln längst bak i huvudet bakom en vägg, men väggen sprack och nu sipprar det fram och sätter sig på mig hjärna. Jag känner mig kraftlös, jag vill bara stirra in i en vägg, jag vill bara ha en kram. Godnatt.