Jag tror att alla har väldigt klart för sig att jag inte är personen som kommer att skaffa barn i framtiden. (Och säg inget annat för då blir jag arg.) Jag hatar när folk säger "Ja, men du kan ju faktiskt ändra dig." Och inte kan acceptera att alla faktiskt inte vill ha barn. Det är som att någon säger till mig att de vill göra något med deras liv så säger jag "Ja, men du kommer säkert ångra dig!" Man ba, nej. Vem vet mer om mig, du eller jag? Gah! Hatar sånt. Men av någon sjuk anledning så är den där barnfrågan ett känslig ämne, man är helt enkelt konstig om man inte vill ha barn. Men va tusan, har alla barn eller? Låt mig vara. Jag vill leva ensam, det vet jag. Jag vill inte ha familj, jag vill ha jobb, jag vill inte ha kärlek, jag vill ha stress. Tyck att jag är sjuk om ni vill, men alla lever inte samma livsstil. Och alla vill inte göra det heller. Och ja, jag är fullt medveten om att man kan ha allt, barn, familj, jobb, kärlek, allt. Men jag vill inte ha det. Varför vet jag inte helt klart, det kan man väl inte veta? Kan vara för att jag inte tål människor, jag behöver inte folk, jag är så självständig att jag inte behöver någon alls. Det plus att jag inte litar på en enda själ kanske.. Det har bara funnits en enda i mitt liv som jag kunde ändra mina drömmar för, kunna få plats med en till person...

Men, om jag skulle ha en unga, helt hypotetiskt alltså, då skulle jag vilja ha en halvasiat, det måste vara de sötaste ungarna? Plus att dom får inte dålig hy och dom behöver inte bli sådär äckligt svenne-bleka! Perfekt!!