Jag är sällan vän med människor en längre tid, det har ni märkt. Antingen så tröttnar jag och går, eller så säger jag ifrån. I många vänskapskretsar blir folk behandlade illa utan att säga till, men jag är den som säger till. Man behandlar inte mig som skit, det tar jag inte. Man bråkar inte med mig utan att säga förlåt, då kan man lika gärna gå. Man bråkar inte med mig ett flertal gånger utan att jag säger ifrån. Jag sa precis ifrån, hur det kommer att påverka mig och de andra vänner jag har får jag helt enkelt se. Jag är inte den som krigar för människor, de får kriga för mig. Vill de vara med mig så får de gärna vara med mig, om inte så whatever. Jag är inte den som blir arg om jag inte får vara med någon gång, jag är inte den som ställer till stora scener för ingenting. Jag är absolut inte den som blir arg när mina vänner bokat en utomlandsresa, tänkt på att det kanske finns en anledning till att du inte fick följa med? Patetiskt och pinsamt är en bra beskrivning för de som är så kallade drama queens, en grupp människor som jag helt enkelt inte passar ihop med. Jag är som en lugn zengångarna, händer det något rycker jag på axlarna, bokar mina vänner en utomlandsresa utan mig så är det jätte kul för dem att de kommer iväg. Jag begär inte att folk ska finnas för mig om det händer något. För vet ni? Det har hänt saker och DU inte funnits där, om du var MIN vän hade du vetat, då hade du fattat, men nej. Du är en egoistisk jävla bitch och det är inte många som står ut med dig, synd bara att andra inte säger ifrån när du beter dig som en horunge.