När jag solade så låg jag och tänkte på mig själv, mig som tonåring, visst att jag fortfarande är det men när jag var 13-14 år. Jag hade nog jävligt kul. Har jag berättat att jag en gång sprang förbi en bil som öppnade bildörren i farten så att jag flög över dörren och gjorde kullerbyttor och landade längre bort? Att jag hoppade in i en buske och sprang igenom en hel skog, utan mobil täckning, kom till andra sidan, hörde musik och gick dit. Där satt två killar och blev livrädda när jag kom. Där stod jag i vitklänning som var helt nersmutsad, mitt planinablonda hår ruffsigt som bara den och sa "Hjälp, jag har blivit påkörd." Och satte mig ner på en sten. Dom blev livrädda, dom trodde att jag var ett spöke. Vill ni veta vem jag sprang från? Från min egen pappa. Jag hade rymt tidigare samma dag, jag hade egentligen redan utegångsförbud men de lät mig gå ändå, jag satte på mig en hoodtröja och la ciggaretterna i luvan eftersom att de aldrig skulle kolla där.

Hur som helst, det jag vill säga är att jag var en riktig skit mot min familj. Jag blir så arg på mig själv när jag tänker på det. Snacka om att vara egoistisk. Jag har varit riktigt elak mot min familj, helt sinnessjukt. Jag hoppas att jag kan kompensera upp det dåliga som hänt förut med allt bra nu. Jag hoppas att jag kan göra dem stolta. För jag älskar verkligen min familj, vad som än händer.