Ibland funderar jag över hur det kan vara möjligt att jag ens står på benen och andas. Ibland önskar jag att jag bara kunde gå in i den där jävla väggen och få en paus från allt. Men jag är redan inne i väggen, bara det att jag står på benen fortfarande. Hur är det möjgligt? Så mycket som jag stressar och så jävla instabil som jag är, hur fan kan jag stå på benen? Jag vill alltid för mycket, jag ska alltid göra allting på en gång och kommer jag på en bra sak att göra så ska jag göra det på en gång. Vet ni att jag tillexempel har börjat skriva på två böcker? Och att jag har planering klar för flera egna företag? Men jag har försökt att lägga det åt sidan, även om det är svårt just nu, det kliar så mycket i fingrarna att komma igång! Men nu måste jag verkligen koncentrera mig på skolan. Men samtidigt som jag ska klara av skolan ska jag klara av mig själv och min vardag. Låter konstigt, jag vet. Antar att ni snappar upp en del saker genom att läsa bloggen. Jag är läskigt öppen när jag skriver. För jag skriver ju helt själv, här i min ensamhet, men sedan kommer ni och läser mina ensama tankar. Vilket är svårt att förstå ibland, att ni kan se det här. Hur som, jag är så sönder stressad just nu att jag inte vet när jag ska hinna sova och äta, jag har knappt tid att gå ut med hunden. Och jag vill inte förlora mitt liv heller, så jag måste skaffa tid till mina vänner, tid jag egentligen inte har. Jag får väl börja planera bättre, ännu bättre. Jag har blivit ett riktigt planeringsfreak den senaste tiden, för att ha koll på när jag måste göra vad för att hinna med allt. Tydligen är det inte till så mycket hjälp, trots allt.