Att skaffa barn är att offra sig själv
Folk kollar alltid med samma konstiga blick när jag säger att jag inte vill ha barn. De säger åt mig att jag kommer att ångra mig en dag. Att inte vilja ha barn är ingen period man är inne i, att inte vilja ha barn är ett val i livet. Långt ifrån alla har barn så varför blir folk så förvånade? Tror folk att de som inte har barn helt enkelt inte fått tillfälle till att skaffa barn? Visst kan det vara även så, men vissa vill inte ha barn, jag vill inte ha barn. Jag blir så arg av orden "du kommer att ångra dig" och se ler dem åt mig som att de tycker synd om mig.. Det är inte synd om folk som inte har barn, det är synd om dem som har barn. Jag ser inte livet som en checklista som man måste klara av för att sedan bara dö när man är klar med sin checklista, ni vet som, 1. Skaffa pojkvän vid 20år 2. Förlova sig vid 21år 3. Skaffa barn vid 23år. 4. Skaffa villa. 5. Köp en volvo v70 ... Aldrig i livet, jag vill inte bo i villa när jag blir äldre. Jag vill bo i den största staden jag kan hitta, jag vill ha det stressigaste jobbet jag kan hitta, jag vill ha en fin lägenhet nära till allt, jag vill ha en karriär. Kärlek är inte ett måste i mitt liv, kärlek är något som kommer efter karriär. Jag ser barn som att offra sig själv. Varför leva för någon annan? För en otacksam unge? Jag skulle aldrig klara av det, jag skulle misshandla mina barn och kasta ut dom... Nej, det skulle jag inte. Men för det första att offra sin kropp, vet ni att man kan spricka från f*ttan till anus när man föder? Och sedan uppfosta ungen. (Hatar att uppfosta, jag hatar folk som inte vet hur man beter sig, som barn...) Att ha barn är en hel livsstil. Jag skulle inte kunna jobba så mycket som jag hoppas att jag kommer att göra i framtiden, och om jag skulle det så hade jag inte behövt skaffa en unge. Nej, jag tänker inte ens säga allt jag tycker om barn och livet man väljer med barn för jag kommer att vara hatad livet ut då.
Update: Märkte att ni missuppfattade mig. Jag ser absolut inget negativt att skaffa barn, om du är någon annan än mig. Jag ser inte ner på folk som skaffar barn, jag ser inte ner på livsstilen med volva och villa (kom igen, det har varit mitt liv hela mina 19år?) Det ovanstående är saker som jag känner inför barn, enligt mig, för mig. Jag accepterar gärna att andra skaffar barn, det rör mig inte i ryggen, det är super gulligt! Men, JAG vill inte ha det och JAG tycker inte om levnadssättet FÖR MIG. Förstår ni nu då?
Det är en sak att inte vilja ha barn, det är inget jag ser ner på och jag skulle aldrig hånle och säga att du kommer ångra dig - jag håller helt med dig om att vissa vill helt enkelt inte ha barn. MEN om du vill att ditt val ska accepteras, varför kan du då inte acceptera att det även finns de som faktiskt VILL ha barn? Som VILL uppfostra någon och älska? Som kanske till och med VILL ha en volvo och villa? ALLA har rätt att göra sina egna val och alla vill inte samma, jag vill ha barn om ca 10-15 år (jag är 19 snart 20 nu)men jag har absolut inga problem eller finner något konstigt med att tex Du inte vill det och skulle aldrig börja håna dig för det som du nästan gör med de som vill nu.
Svarade i inlägget, längst ner. Du missförstod mig HELT!
Jag hånar inte folk som skaffar barn, jag vill ju inte att ni ska håna mig, hallå. Ja, läs där uppe, vet inte om det var tillräckligt med svar men ja, du missförstod mig helt enkelt.
att du ens orkar lägga energi på att bestämma dig nu när du är 18-19 år hur hela ditt liv ser ut? :S jag vill ha barn men samtidigt vet jag att saker i livet som jag inte vet nu kan göra att man ändrar sig.
HAHHA det där var nog den sjukaste kommentaren jag fått. Att veta hur man vill att ens liv ska se ut när man är 19år är en stor fördel. Det hjälper dig att satsa, kämpa och åstakomma det du vill med livet. Om man vill mycket så är det lika bra att börja tidigt.
Hehe, Jag förstår dig precis. Jag väljer absolut karriär framför kärlek och barn. Jag är livrädd för att ha ett tråkigt svenssonliv, Ge mig en stor lägenhet i New York, en kornblå kavaj och en takeaway kaffe... Om jag hade fått hoppa in och uppleva en dag i mitt liv när jag är 35 och se att jag har har 8 till 17 jobb, hämtar ungarna på dagis i en grå volvo och handlar på ica så hade jag lika gärna kunna tagit självmord redan nu. Kanske hemskt men dock så sant.
Det är ingen skam i att prioritera sig själv!
Ja äntligen någon som förstår! Precis så jag menar n! :D