Jag har tänkt och kommit på, jag är verkligen ingen bra vän. Jag försöker men jag är inte det. Jag måste lära mig att vara sårbar, jag måste lära mig att visa vad jag faktiskt känner och inte tänka på vad folk tänker och tycker. Jag frågar aldrig hur andra mår, jag gjorde inte det förut. Folk frågade hur jag mådde, jag svarade och ställde ingen fråga tillbaka. Jag vet inte. Jag har blivit sårad så många gånger att jag inte vågar bli det igen, att bli besviken är det värsta jag vet. Jag har fått nog av det redan, hur mycket kan en människa ta? Men jag antar att det är en del av livet, sånt man får ta? Man måste chansa och släppa kontrollen? Varför har jag så svårt att slappna av? Men jag försöker och jag tror att jag blir bättre, jag är en bättre vän än vad jag var förut, hoppas jag. Jag skulle vilja blanda lite hur jag var förut och hur jag är nu. Förut släppte jag loss helt och var mer än gärna en clown, det är ju sånt som gör livet kul, men jag tänkte inte realistiskt, jag lämnade mina vänner i knepiga situationer när de behövde mig som mest. Nu är jag tråkigare än vad jag egentligen är, jag vågar inte släppa spärren. Jag börjar väl bli gammal...