Äntligen hittade jag hela bilden på oss Anton! Jag har saknat den. Men inte mer än vad jag saknar dig. Jag är ganska arg, arg för att du togs ifrån mig. Du var så bra. Men förr eller senare ses vi igen. Jag längtar, är det illa att säga så? Kanske, jag vet inte. Hur som, så saknar jag dig. Jag hoppas att du har det bra, eller jag är ganska säker på att du har det bra faktiskt. Men fan vad jag saknar dig. Det gör ont. Det gör läskigt ont. Mest för att det är så orättvist, varför just du och varför just då? Du var en ängel redan innan du kom till himlen, jag hoppas att du vet det. Jag önskar att du var här. Men ibland får man inte alltid sina önskningar uppfyllda, ibland är livet orättvist. Jag saknar dig.

Sov sött Anton <3