Kärlek kan vara otroligt mycket. Men det första man tänker på när någon säger ordet kärlek är väl två personer som älskar varandra? Så är det i alla fall för mig, men vad är egentligen kärlek?

Enligt SAOL (Svenska akademiens ordlista) är kärlek detta: “En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet”. Det stämmer väl egentligen, men är det inte mer..?

Samhället har sedan vi varit små tutat i oss att kärlek alltid är något jätteroligt och något man mår bra av. Prinsessan-får-sin-prins-i-slutet-sagorna som alla har sett. Men är det verkligen så?

Alla reagerar nog olika på kärlek, det är jag säker på. För vissa pirrar det i hela kroppen bara de tänker på personen de är kär i, andra kan tydligen bli helt speedade och varma, energiska, medan andra kan bli nervösa m.m. Det spelar egentligen inte så stor roll, det finns nog inget direkt abstrakt att lägga fingret på.

Rent fysiskt sätter faktiskt kemiska processer i kroppen igång när vi blir kära, detta kan vara resultatet på glädjen vi ofta då känner. Men behöver kärlek alltid göra en lycklig? Givetvis inte, det finns mycket, som exempelvis otrohet, obesvarad kärlek, olycklig kärlek etc. som gör att kärleken inte alls är blommor och bin för alla. Men bara för att det är lite liv i luckan ibland, betyder det väl inte att kärleken inte finns där? Inte enligt mig i alla fall, jag tycker att det är bra om vi inte talar om blommor och bin hela tiden, för om allt vore bra precis hela tiden.. Vad händer då när en vindpust kommer? Flyger den så kallade kärleken iväg som ett ljudlöst löv då?

Kärlek är det bästa som finns och kan göra dig till världens lyckligaste person, få dig att känna att du klarar av allt, samtidigt som kärleken på en sekund kan krossa dig totalt, kärlek är helt enkelt något som inte lämnar någon som helst oberörd. Det handlar om att ge och ta, ta och få tillbaka.

Jag blir inte klok av att tänka och enligt mig är inte kärlek någon abstrakt som man definiera till det yttersta. Kärlek är inte något som alla känner något gemensamt inför, tvärt om, kärleken är helt individuell. Definitionen SAOL ger oss är nog den bästa vi kan få. Trots att jag inte blir klok på VAD kärlek egentligen är så vet jag en sak:

Jag älskar Mathilda, av hela mitt hjärta. Hon är min kärlek. Hon är min lycka, mitt liv, min glädje, mitt allt. För mig finns det ingen som hon, jag ser ingen som henne, inte ens i närheten. Jag påstår inte att vi har sprungit runt på en blommig äng utan att stöta på bin som har stuckit oss emellanåt. Tvärtom. Jag tror att vi stött på många fler bin än många andra kanske gjort, men inget har fått mig att älska henne ens en gnutta mindre, allt har haft en motsatt effekt på mig.

Ju fler dagar som går, och desto mer jag tänker tillbaka på tiden vi haft med varandra, desto mer älskar jag henne. Det är hon som har visat mig något helt nytt, det som har blivit kärlek för mig och jag kommer att vara henne evigt tacksam för det. Hon är min ängel, och jag har sagt det här till henne, men kan säga det här med:

Vad som än händer, kommer jag alltid finnas här för dig. Jag kommer aldrig någonsin sluta älska dig, för du är en del av mig som för alltid kommer att finnas där. Du är min absolut bästa vän och jag kommer aldrig att lämna dig. Mitt hjärta slår i ditt namn och det kommer att fortsätta göra det tills den dagen det slår sitt sista slag, den dagen då jag tar mitt sista andetag.


/Thim