Vad som än händer så kommer jag alltid att älska min familj. Vad som än händer. Jag blir lycklig av de här bilderna. Det värmer i kroppen och jag känner mig lycklig. Vilket jag sällan gör nu för tiden. Jag mår riktigt dåligt men jag vågar inte berätta det för dom, jag vill inte göra dom besvikna. Varför berättar jag det då för er? Det gör jag egentligen inte, det känns som att jag pratar till mig själv, skriver av mig. Därför jag lätt visar lite för mycket känslor. Men hur som helst. Vet ni vad jag vill göra? Jag vill bara åka bort, en månad, och bara få vara med min familj. Det skulle vara underbart. Jag älskar dom så mycket. Jag borde säga det oftare. Hur lyckliga dom gör mig, vi är närmre varandra nu än någonsin förut. Jag trivs, det är min familj. Jag har svårt att förklara känslor. Men jag känner mig hel, jag är mig själv och det känns som alla problem sopas bort när jag är med min familj. De får mig att må bra. Jag älskar er mer än något annat, mamma, pappa och Hugo. (Självklart även katten som är min bästa vän i hela världen). Jag är tacksam över att jag har en sådan underbar familj.