Idag under en lektion blev jag sjukt chockad. Det gjorde ont inomhus, en person jag trodde var min vän fick mig att känna mig som en påse skit, om det ens är illa nog att förklara det med. Jag skämdes för att ha haft henne som vän. Man gör inte så mot sina vänner, eller mot någon människa. Det är inte okej. Folk har rätt att säga precis vad dom vill, om jag säger en sak så är det jag som står för den och inte någon annan. Att vara vänner indikerar inte på att man ska påverka varandras tankar och reaktioner. Jag skämtade och så drar Janne tag i min arm, borrar in sina ögon i mig och skriker högt "MATHILDA!" "Så säger man inte!!".

Alltså... Ursäkta? Är du min mamma, är jag din hund? Jag har inte riktigt förstått tror jag. Jag trodde vi var vänner och inte att jag var någon jävla skit sak. Jag har alltid vetat att vi varit olika, eller ja, vi är olika. Jag har alltid tyckt att Janne har en otrolig brist på respekt för andra människor. Det har jag även sagt. Men seriöst, jag hör inte ens mammor säga så till sina barn. Att säga så till en vän är långt ifrån okej. Absolut inte. Att ens få för sig att man kan säga sådant till någon indikerar bara på en otrolig brist på respekt. Nu förstår jag att Janne ser sig själv som att hon har ett "övertag" över mig. Hon tror sig ha makt att säga åt mig vad jag ska säga och inte säga. Vilket ingen, ingen av mina vänner har, eller kommer att ha. Man får gärna tänka saker, hon säger ständigt saker som jag skäms över, som jag aldrig i hela mitt liv själv hade sagt. Men det är hon och det har jag respekt för. Om hon vill säga såna saker så är det upp till henne. Om jag vill säga, vad fan som helst, det spelar ingen roll om jag säger något sjukt elakt. Hon ska ändå inte tro att hon kan komma och säga åt mig vad jag ska säga och inte. Jag är helt enkelt chockad. Men jag sa åt henne, precis som jag skrivit här. Att man behandlar inte en vän på det viset och jag är inte hennes vän på de villkoren, absolut inte. Det där tar jag inte från någon. Gissa vem som blir sur då? Jo lilla Janne blir sur på mig, som fick ta hennes skit. Och sedan skämmer hon ut mig för hela klassen. Hon förstörde mitt skolfoto. Jag fick tårar i ögonen och det kommer troligtvis även att synas på bilden. Som till och med ni läsare vet så är jag otroligt känslig just nu dels på grund utan all min panik och ångest jag har. Sedan är det idag tre år sedan min morfar dog. Kan inte ens tänka på det utan att börja gråta. Hur som, vi hade skofoto idag som sagt och när hon fick platsen breved mig säger hon "Av alla platser så måste jag sitta precis här? Kan jag få byta plats? Alltså typ få hoppa ett steg i alla fall, eller stå upp?".

Jag har inte gjort henne ett piss. Jag sa ifrån när jag blev illa behandlad och sen får jag skit för det? Jag orkar inte. Jag förstår inte varför jag ska få skit för precis allting när jag inte ens gjort ett enda jävla fel. Klart som FAN att jag säger ifrån när någon behandlar mig illa. Jag är ingen svag människa. Men att jag sedan får skit för det, av en vän? Jag skulle aldrig säga så till henne. Men men, förr eller senare vet man väl vart man har alla...