Hej bloggen!

Mathilda vaccinerade sig som sagt mot grissjukan igår, och det är verkligen synd om min lilla sockerpulla. Jag har redan gått igenom den helvetesvecka som väntar efter vaccinationen, men inte var det supersynd om mig inte.

Igår tyckte jag faktiskt väldigt synd om henne, för hon började frossa. Jag försökte få henne att slappna av för att få upp kroppsvärmen lite, men det är inte så lätt när hon är superliten och fryser lika mycket som en naken hund i Antarktis. Såhär lät det ungefär:

- Älskling, jag fryser :'(
- Men hjärtat då.. Jag vet, men försök slappna av lite nu!
- Det gåååår inte :'( min arm gör ont :'(
- Men älskling då.. Det är bara för att du har grismedel i den..
- Jaa.. :'( grisarna springer runt där inne... JAG VILL INTE HA VACCIN LÄNGRE :'(
- Men hjärtat såja..
- Varför samlas alla grisar i en bula i armen?! Om jag kommer åt den så spricker ju bulan och så rymmer alla grisar och biter mig i hela armen istället :'(

Notera att riktiga tårar rann längs ängelns kinder. Men vid det här laget kunde jag inte hålla mig för skratt. Trots att det verkligen var supersynd om mitt hjärta inatt lyckas hon vara otroligt charmig ändå. Helt underbar är hon när hon blir lite sjuk. Låter helt ynklig också.


It's the little things that only I know that makes me love you the way I do.