Jag blir alltid otrevlig först när jag mår dåligt, jag blir arg och förbannad, sedan mjuknar jag och börjar gråta eller bara faller ihop. Blev blev sur på Janina men berättade sen att jag helt enkelt inte klarade mer. Hennes reaktion var, helt bäst. Hon frågade varför jag inte sagt något och att jag kan prata med henne. Det känns så otroligt bra, det gör verkligen det. Jag är inte den som pratar om varför jag egentligen mår dåligt eftersom att jag sällan listar ut precis vad det är.  Men det känns väldigt bra att veta att hon faktiskt vill höra på min skit, hon vill att jag ska må bra. Det känns bra, så nu mår jag bra.