Varför fastnar alltid jag för dramaqueens? Suck. Jag blir så irriterad, jag har ett enormt problem med min ilska, när jag blir arg, då jävlar blir jag arg. Sån är jag! Jag kan inte roför det, det blir värre om någon härmar mig, det är nog det värsta. När folk sedan överreagerar, rycker jag på axlarna och orkar inte. Överreagea om du vill, jag är inte den som tar mig an ett bråk, förlora mig om du vill. Jag säger vad jag tycker, min åsikt, jag försöker få dig se det jag ser. Är du lycklig? Sorry, jag har inte sett det. Jag hatar hur som helst när folk härmar mig, okej med kläder. Jag är inte den som blir sur när jag ser någon mer än mig som har H&M's skinnjacka. Men med mitt privatliv? Då har det gått för långt. Alldeless för långt kan jag säga dig. Nej, tyvärr jag tänker inte vara lycklig eller glad för dig skull, jag stödjer inte ditt beslut. Det får man räkna med om man vill ha en äkta vän. Jag tänker inte lådsas vara glad för att det är det du vill, inte säga vad jag tycker. Jag vet inte vad du haft för vänner innan men en vän ska kunna kritisera den andras beslut. Men whatever. Valet är upp till dig, jag kan inte göra någonting åt saken. Sen är det ju upp till dig om du vill kasta mig i soptunnan och skita i mig. Och om jag säger förlåt, då menar jag det inte. Jag är bara för snäll ibland och då händer sådant. Sedan är det väl upp till en själv om man vill ta alla mina ilskeutbrottsord bokstavligt. Det började som ett skämt, men ja, jag skämtar väl på mitt sett. Nu ska jag jobba! Puss hej.