Jag måste bara berätta hur otroligt tacksam jag är över Thim. Självklart blev han inte glad över att jag skulle fasta, först blev han sur och ville absolut inte att jag skulle göra det. Men när jag berättade att jag gjorde det för mig själv, för att börja tro på mig själv igen och för att få tillbaka min karaktär. När jag bad honom att stå bakom mig i det här. Då sa han okej, men så fort jag mår dåligt så måste jag avsluta. Han stöttade mig i någonting han egentligen inte tyckte om. Han ringde och kollade hur jag mådde hela tiden. Ställde massa frågor och så. Hur söt som helst. Dessutom sa han åt mig att jag skulle klara det här, jag kommer klara av det! Det fick mig att tro på det. Ja, tills idag när jag mådde som jag mådde då...
Jag är så otroligt glad över att han kan göra så, för min skull. Jag är så tacksam över att han finns, min älskling.