Jag blir så trött på folk som alltid ska bråka. Faktiskt. "Elakt att skriva ut det i bloggen". Fine, tyck det. Men jag blir så fruktansvärt trött på folk som ska hoppa på en så fort de vill någonting. Som idag, en vän till mig har en av sina klänningar här och ville ha tillbaka den, jag säger som det är, jag kommer vara i stan imorgon och vet inte när jag kommer att komma hem. När jag säger det så är jag tydligen sur (What?), och sedan är det jättejobbigt att bara säga när i helvete man hämtar klänningshelvetet eller hur man ska bära sig åt för att hämta den. För det går ju mycket snabbare och enklare om man bråkar om saken! (Enligt henne alltså). Jag kan helt enkelt inte göra något åt saken eftersom att jag är i stan under dagen, och inte vet när jag ska komma hem. Då frågar hon om jag ska sova i stan. Nej, men jag vet inte när jag ska komma hem. Vilket jag sagt typ fyra gånger redan.

Hur svårt kan det vara att bara tänka först och sedan skriva ETT sms där man skriver sin lilla plan för när man ska hämta sin klänning, och sedan fråga om det går bra? Nej, självklart måste man göra en grej av det! Hur skulle livet annars se ut för en drama queen?