Thims och min morfar, vi har inte samma men våra morfarar dog nästan samtidigt, de dog för två år sedan, Thims den 3 oktober och min den 5 oktober. Kom att tänka på det igår eftersom att det bara är två veckor kvar så har min morfar varit död i två år. Jag vet inte om jag hade klarat det utan Thim.. Han var ett sånt otroligt stöd, under morfars begravning var Thim den enda jag pratade med. Jag klarade inte av det, jag gick ut och satte mig utomhus och pratade med Thim, det var på minnesstunden. Det var så svårt, det var så jobbigt. Alla kollade på en och tyckte synd om en, det var det värsta, folk berättade för mig hur mycket morfar älskat mig. Det gick inte att hålla sig, jag grät hela tiden, jag kunde inte äta. Jag bara grät, den enda som kunde lugna ner mig var Thim. Eftersom att han varit med om samma sak någon dag innan, men han är i och för sig alltid där och stöttar mig, vad det än är. Vad som helst. Jag ville bara säga att jag är så glad att jag har honom. Och sedan berätta för er som inte vet om min älskade morfar, jag älskade honom verkligen, eller jag älskar honom. Mitt hjärta brast när han dog. Jag saknar honom, det kommer jag alltid att göra, min älskade morfar.