Jag älskar min pojkvän, som inte bara är min pojkvän, min älskade fästman! Jag blir så stolt varje gång han nämner att han är min pojkvän, som igår, då skrev han ett sms "Älskling kom och mys med din pojkvän? Jag saknar dig i sängen.." Jag blev så glad, han brukar aldrig säga pojkvän och jag brukar aldrig säga flickvän. Men det känns så bra, han är bara min. Min underbara lilla bebis. Han har liksom allt, han är min bästa vän, han är snällast i världen, han är snyggast i världen, han kan mig utantill. Han är bara... Underbar? Perfekt!