Tänkte på det imorse när jag gick över till Marie för ett vanligt morgonmys som vi inte haft på ett tag nu, hon satt och sminkade sig och plötsligt avbryter hon mina tankar med citatet ovanför.
Först då förstår jag att jag suttit och gjort ljud ifrån mig. Vi pratade om det sen, det händer faktiskt väldigt ofta, men saken är den att jag inte tänker på det, det är bara sånt som kommer. Fast oftast när jag är med Marie!
Jag brukar faktiskt inte märka att jag gör ljud förns Marie tittar på mig. Och det är oftast efter et bra tag eftersom att hon varje gång försöker ignorera mig för att se om jag ska sluta. Vilket aldrig händer.

Allså, det är nog ganska internt. Skitsamma.

Hur som helst, senare under dagen i cafeterian gjorde jag mina tjut ljud för att se om någon reagerade. INGEN reagerade, ingen alls! Som om det är normalt liksom?! Ganska komiskt ändå.