Tappat stinget
Gjorde jag mer roliga saker då? Jag tror nästan det i alla fall, eller jag var mycket öppnare om vad jag gjorde och erkände alla mina misstag. Nu när jag bor på ett mindre ställe kan man nästan inte berätta någonting utan att folk pratar, vilket verkligen är tråkigt.
Jag vill bli 14 igen, det var inte alls längesen jag var det egentligen men livet kändes mycket lättare då, allt var verkligen mycket lättare då. Då kunde man göra vad man ville, jag kan fortfarande göra vad jag vill men det är inte längre lika "okej" att göra de sakerna jag känner för.
Egentligen är jag fortfarande 14 år, samtidigt som jag känner mig som 20.
Jag är väldigt barnslig av mig och innerst inne bryr jag mig inte vad folk tycker om mig, jag gör det jag känner för, men samtidigt känner jag mig som 20 år och vill bara växa upp så fort det går, bli seriös, börja jobba, ha det stressigt, flytta till New York, eller kanske London?
Jag tycker att det är jobbigt med skolan nu när det är lite sådär halv seriöst, självklart är det seriöst men det skulle kännas bättre med något som verkligen är seriöst, som ett jobb.
Det finns så mycket saker jag skulle vilja göra, som dock kräver en stoor summa pengar, jag måste jobba länge för att komma upp i de summorna.
Så, som vanligt när jag börjar skriva så kan jag inte riktigt sluta utan bara fortsätter tills jag har upprepat mig själv 5 gånger om och redan glömt vad jag pratar om.
Vad ville jag komma fram till egentligen?
Att jag inte vet vem jag är? Eller vet jag det, fast inte riktigt är helt säker ännu, eller är det bara så att jag inte utvecklats helt?
Jag vet inte ens själv vad jag vill komma fram till, kan ju inte annat än sucka åt mig själv just nu..
Kom igen tjejen! Jag känner mig likadant. På ett sätt vill jag fara tillbaka till den tiden då inget spelade någon roll, då man kunde göra saker utan att det ledde till några konsekevnser. Men å andra sidan vill fara fram i tiden, till när jag har gått klart skolan och gymnasiet med bra betyg, haft möjligheten att skaffa ett bra jobb som jag trivs med och helt enkelt veta att jag har det bra. Det är jobbigt att vara där mittemellan, att inte veta hur det ska vara. Men jag tror att om man slutar att tänka så mycket och bara börjar kämpa som kommer man en dag att vara glad över vad man gjorde den här tiden. Det är då man inser vad man gjorde för sin framtid, så kasta inte bort den här tiden bara för att du är osäker. Kämpa för framtiden. För jag vet att du kommer att lyckas :D
wow, tack jennifer, du förstod percis vad jag menade!
Tack så mycket!!
svar: tack så mkt tilda :D:D
Jag vet exakt vad du menar med det här "storstäder" och "småstäder" för i småstäder pratar folk hela tiden om andra, dom ska lägga sig i exakt allt - minsta lilla sak! och så är det faktiskt inte i storstäder för där håller man sig till sina problem istället för och bry sig om alla andra som man knappt känner!! Vet faktiskt hur de är för är från sthlm bodde där i 14 år och sen flyttar man ner till en liten håla i skåne där allt folk bara snackar skit och bryr sig om allt och alla !
Usch, jo jag bodde ju där tills förra året, jag har iprincip blivit helt galen sen jag flyttade hit. Från att man egentligen inte bryr sig om någon, (jag bryr mig fortfarande inte om någon) men alla bryr sig om en själv, alla vet vad jag gör och vad jag säger.
Det är hemskt med småstäder!
en sak fattar jag inte du klagar på hur de är att festa i bålsta varför festar du inte i stan då och umgås med dina gamla vänner:O
Jag festar inte i Bålsta? :p