Det är nu borta, mitt hår, det är borta. Det känns väldigt hemskt, men just nu är det väl mest en chock. Eller det var nog ännu värre hos frisören, när jag såg allt hår ramla av, bara försvinna. Men sen när jag kände på håret, det bara försvann, 20cm är nog borta säkert iaf! Kanske mer? USCH.
När jag kom hem och mamma inspekterade mig började jag gråta och skrev "det är borta mamma, och det kommer inte tillbaka!" Det känns som om någon har dött.
Jag har inte haft såhär kort hår sedan jag var runt 4årsåldern.. Jag har ju alltid haft långt hår, var skulle jag vara utan det liksom? Nu vet jag, eller nu ser jag. Har inte hunnit vänja mig ännu.. Vi får se hur det går, imorgon ska jag försöka göra någonting med det, så det går att ta med sig ut det vill säga. Eller så springer jag och köper löshår.. Fast jag vill inte ha löshår så jag får helt enkelt vänja mig, kommer ju inte få tillbaka det på några år i alla fall..