Wildas

"Jag vet inte vart jag har dig längre" Är det du eller jag som ska säga det där? Det känns som allting mellan oss är förstört nu, jag litar på dig men är samtidigt tveksam på om jag kan göra det. Du har gett upp hoppat på att lita på mig igen. Jag har nog gett upp hoppet på att vi kommer få den vänskap som jag alltid velat ha med dig, en bästavän. Du har alltid varit min bästa vän och samtidigt så mycket mer än så, men allting är så tveksamt så jobbigt nu. Jag vill en sak men samtidigt så vill jag inte det och vill motsatsen, känslorna för dig är så starka så jag inte vill förlora dig, allting blir så tomt utan dig. Även om vi aldrig pratar om någonting vettigt utan bara skit så saknar jag det, att bara kunna ringa någon och snacka skit, vi kan prata 8timmar varje dag hur länge som helst och fortfarande ha någonting att prata om, det tar aldrig slut, du är den enda i världen som orkar lyssna på allt jag har att säga. Allt det där struntpratet som bara måste komma ut ibland. Du har varit den enda som orkar lyssna på det. Visst finns ju tjejkompisar också som man kan prata med men det är inte samma sak som med dig..
Jag bestämde mig för att inte sakna dig, trodde att det skulle bli lätt, men vet du?
Det är hur jobbigt som helst, jag har varit på väg att ringa dig flera gånger bara av en vana. Men även om du flyttar hem igen, kommer allt bli som vi alltid önskat då? Jag tror faktiskt inte det.
Jag har gett iväg ett löfte som gör att vi inte kommer kunna träffas så ofta och så vidare. Även om du är den där bästa vännen som alla alltid letar efter och vill ha, jag har dig, eller hade.
Jag blir bara så förvirrad av allt det här, ingenting är som det ska.. Eller är det just vad det är?

Hur vet man vem man kan lita på? Och hur ska man veta på vilket sätt man kan lita på denna person, och hur mycket man kan lita på den? Hur vet man att allting personen säger är sant, hur börjar man lita på någon? Om en person säger massa saker, men alla andra en annan sak, då kan det ju fortfarande vara så att den ensama personen har rätt och de andra bara inte vet någonting om just det.
Att förlora en vän är hårt, speciellt en sådan vän som jag förlorat nu. Jag kanske var värd det, det var nog han med.. Kanske hade vi en falsk vänskap? Det är iallafall vad alla andra tror. Men konstigt nog så trivdes jag med den vänskapen, även fast det var riktigt jobbigt ibland. Jag blev så väldigt förvirrad av saker och ting. Jag blev även frustrerad.. Var allting falskt? Tillslut så var det ju tydligen jag som var falsk, ingenaning varför, eller jo men jag förstår ändå inte. Ett år nästan hade vi känt varandra, men nu är allting slut. Det känns svårt att släppa taget. Men jag vet att jag måste, mitt liv fungerar bättre utan dig. Det är iallafall vad alla andra säger, jag måste vara få uppleva det också. Vi pratade alltid och just därför känns allting så tomt. Vill ringa upp dig och bara snacka skit som vi alltid gjort, men na. Du bad mig att dra åt helvete och jag sa att jag inte ville ha någonting med dig att göra. Det är nog sant på sätt och vis.
Allting är så osäkert när det gäller dig..
Samtidigt som jag blir lycklig av dig blir jag motsatsen också. Av alla dessa lögner, dom trycker ner mig så hårt, eftersom att jag alltid har litat på dig så litar jag på dig när det gäller det också. Var det ett misstag? Skulle jag aldrig ha börjat prata med dig kanske? Eller skulle jag helt enkelt aldrig börjat lita på dig så mycket som jag har gjort?
Älskling, jag vet inte vart jag har dig någonstans. Även fast jag vill lita på dig så kan jag inte göra det. För många konstiga lögner har kommit ut ur dig..
Du skrämmer mig faktiskt nu.

Det finns så mycket som jag har inom mig just nu och måste berätta om, men jag vet faktiskt inte själv vad det är, jag vet vad det handlar om men jag vet inte vad jag känner, det är hemskt men samtidigt är det underbart! Skitsamma, hoppas de känslorna försvinner så småning om, vill helst glömma allting..

Igår, Fredag åkte jag och Oskar hem på middag med min familj till mammas bästavän Mikaela, där hon också hade hennes familj dåra. Det var hur trevligt som helst, åt tacos, drack lite champagne, lite Baileys, och sedan drack oskar lite mer eftersom att han redan är 18. Vi satt och pratade och hade jätte trevligt, var där i några timmar innan vi bestämde oss för att dra oss hemåt till Oskar, vi gick förbi Statiol på hemvägen och köpte cola, chips och dip, gick och hyrde film "Super hjältarna" den tecknade ni vet..
Kollade på filmen och jag höll på att somna, visst den var bra men jag var trött! Efter den filmen satte vi på en film med massa Kalle Anka och Musse Pigg avsnitt. Oskar somnade i soffan så fick väcka honom och dra in honom i sovrummet, där somnade han på en sekund. Själv låg jag och var rädd, som jag varit alla kvällar i en vecka nästan nu.. Vaknade av att jag typ kall svettades och var hur varm som helst sen, gick och drack vatten och det såg ut som mina kinder hade blivit 2ggr större än vad de var innan! Kändes som om jag hade 42grader feber, men sedan på morgonen när jag vaknade var jag frisk igen (!)

      


Fästman.
Oskar raring, jag måste bara få säga att du är underbar, du gör mig lycklig. Har aldrig varit med någon såhär mycket utan att inte tröttna. Du måste vara det charmigaste som finns tror jag nog.
När man ska skriva sånt här, eller alltså få ut vad man känner så låter allting bara så fjäskigt och alla säger samma saker, så egentligen gillar jag inte att skriva sånt här eftersom att det känns som du ändå inte kommer förstå. Men när jag är med dig är det som om jag fylls med både kärlek och lycka, det blir som ett brus som gör att det pirrar i magen. Du gör mig glad när jag är nere, jag har iofs inte varit nere på riktigt sen jag träffade dig. Oskar, det finns så mycket som jag vill att du ska förstå, det finns så mycket jag vill säga, men det finns liksom inga ord för känslorna. Den känslan jag får när jag ser dig, när jag är med dig, rör vid dig och skrattar med dig. Vad du än gör så ser du så perfekt ut.. Även när du äter, fastnar i tv:n, är koncentrerad, när du gör dina danser *flirt
Du är det charmigaste som finns, du är det underbaraste och mest perfekta som finns. Jag har sån tur att jag har dig älskling. Om jag aldrig träffat dig, hade jag fortfarande inte vetat vad äkta kärlek och äkte lycka är. Du är den enda som får mig lycklig på den här nivån..
Jag älskar dig

Det är nu borta, mitt hår, det är borta. Det känns väldigt hemskt, men just nu är det väl mest en chock. Eller det var nog ännu värre hos frisören, när jag såg allt hår ramla av, bara försvinna. Men sen när jag kände på håret, det bara försvann, 20cm är nog borta säkert iaf! Kanske mer? USCH.
När jag kom hem och mamma inspekterade mig började jag gråta och skrev "det är borta mamma, och det kommer inte tillbaka!" Det känns som om någon har dött.
Jag har inte haft såhär kort hår sedan jag var runt 4årsåldern.. Jag har ju alltid haft långt hår, var skulle jag vara utan det liksom? Nu vet jag, eller nu ser jag. Har inte hunnit vänja mig ännu.. Vi får se hur det går, imorgon ska jag försöka göra någonting med det, så det går att ta med sig ut det vill säga. Eller så springer jag och köper löshår.. Fast jag vill inte ha löshår så jag får helt enkelt vänja mig, kommer ju inte få tillbaka det på några år i alla fall..

Alla vi som känner Oskar vet ju att han gillar att sjunga och hittar på låtar lite på måfå ganska ofta..
Jag och Oskar hade nyss varit och ätit middag hos hans mamma på Östermalm och när vi kommer ut ur porten på väg hem så börjar han sjunga, han sjunger på ett bra tag och sedan öppnas en dörr och en gubbe kommer ut, precis då tar han i från fötterna och sjung/skriker "I DIN VAGINAAAAAA".
Gubben fick en stirrade och chockerande blick och stannade upp i en sekund för att sedan försätta gå. Oskar kollade generat ner i marken och jag skrattade som en dåre. Fyfan vad roligt det var! Jag kunde inte sluta skratta! Vände mig om och kollade om gubben hade försvunnit, men det hade han inte, han kollade tillbaka på mig och såg fortfarande väldigt chockad ut! Jag skrattade nog hela vägen till tunnelbanan skulle jag tro, haha! Tänk er in i situationen själva, ni går där och sjunger om vaginor och sedan kommer det ut en gubbe från ingenstans, haha jag tycker i alla fall att det var grymt roligt!

Allting är mycket bättre på golvet.

Oskar säger det varje gång jag blir sur eller gör illa mig, jag har aldrig riktigt fattat varför förns han förklarade det idag. Varje gång jag gör illa mig, så sätter jag mig på golvet, varje gång vi "slåss" så sätter jag mig på golvet, som ett slags skydd. När jag blir ledsen sätter jag mig också på golvet, jo men ni förstår vinken..
Men det är faktiskt sant, allting blir mycket bättre på golvet!
Jag vet faktiskt inte varför, men det känns bara bättre, lugnande på något sätt. haha..

Outfit today:
Skjorta: Polo by Ralph Lauren
Skärp: Zara
Jeans: True Religion
Linne hade jag även under skjortan men det är inte intressant,
väska idag fick bli Fendi
Skor fick bli Prada dojjorna, orkade inte ta på mig stövlar
Sedan till det tod jag på mig en Rockport jacka.

Och så sog jag ut hela dagen, förutom nu när jag sitter hemma med Canada tröja och degar som tusan, nu ska jag göra en natt macka och sedan sova, ses en annan dag!

Vad blir det, jo i förrgår var jag på partaj, åkte dit med jennie och träffade charly utanför, sötingen samina hade festen så var självklart redan där inne. Det var bara sött folk där, roligt! Det var roligt där, men efter ett tag skrek någon att alla skulle gå, så jag hämtade min jacka, men sen visade det sig att jag fick stanna kvar iallafall så skulle gå in och lämna jackan igen, i garderoben. Chatall står redan där inne och lämnar sin jacka, och sen hör vi ett "klick" och allt blev mörkt och dörren var stängd, tänkte gå ut och tröck på dörren, men märkte att den faktiskt inte gick att öppna, hantag fanns det inte heller. Vi var alltså inlåsta i en garderob på en fest.
Hur länge var vi där inne egentligen? Jag har ingenaning, mer än en halvtimma säkert, tillslut fick vi iallafall tillstånd att sparka upp dörren, så Kim fick göra det.. Då kom vi ut, *jippi* men iaf så var det en konstig sak att hända på fest, eller vad tycker ni? :)

Imorgon: Ska vakna tidigt för att åka till Disney on Ice och sedan ska jag hem till Mammas kompis och fika lite med henne och hennes barn, Linnea och Rebecca, Rebecca fyller 5 i år och Linnea är 1 och ett halft. Blonda (a).
Jag ska ta med Rebecca på husdjursmässan senare, eller efter ett tag..
Vi kommer väl vara där ett tag och sen ska jag tydligen ut på kvällen också!
Om jag orkar det vill säga! Det kommer iallfall bli roligt på dagen :)

JAG SKA PÅ DISNEY ON ICE och jag är faktiskt allvarligt talat helt jävla överlycklig!!!
Jag gick alltid på det är jag var liten, vi satt alltid längst fram och jag kommer ihåg hur kul det var. Det kanske låter sjukt men jag tänker på det hela tiden och det ska bli sååå mysigt! Ska dit med jennie och lisa, lisa är 6år. DET SKA BLI SÅ ROLIGT! :D
Min kompis, Thim har en lillesyster som är 7år, Julia. Hon och jag lyssnar på samma musik och vi är ganska lika enligt honom. Jag är tydligen gladare än henne över att gå på Disney on ice, haha!
Saken är den att jag är nog ganska barnslig.. Men jag har lång tid kvar att vara vuxen så orkar inte bete mig som det nu, när det gäller vissa saker så visst kan jag vara väldigt vuxen. Men i det stora hela.. så är jag nog som en 7åring.

För några dagar sen fick jag frågan "tror du att någon läser din blogg?" Jag behövde inte tänka utan svarade direkt "nej det tror jag faktiskt inte". Självklart tror jag att någon kanske tittar in den någongång sådär bara för att man inte har någonting att göra eller liknande.. Jag tror faktiskt inte att någon läser den regelbundet, fast det har jag ju självklart ingenaning om..
Och sedan fick jag ju självklart frågan "varför skriver du blog om du ändå tror att ingen läser den?" Jag skriver för att jag tycker att det är kul. Ända sen jag var liten har jag tyckt att det är roligt att skriva, mina berättelser i skolan i typ 3:an blev anldrig klara för jag hade så mycket att skriva, kunde bli 5sidor och fortfarande inte vara klart, för att gå i 3an är det ganska mycket med 5sidor, tycker i alla fall jag.
Och uppot i lite högre ålder så har jag också skrivit, dagbok bland annat och så vidare.
Saken är den att jag som många andra människor har mina gamla mörka sidor som ingen egentligen vet om.
Under den här tiden, som faktiskt var väldigt svår så har jag liksom fått "sår" som jag går och bär på, under den här tiden lärde jag mig att inte lita på någon, inte prata med någon, för man visste aldrig vem som var på ens sida eller på andras sida, dom människorna som helst ville mig ont. Jag pratade alltså inte med någon, kanske mig katt Kurre (haha).. Men inte med en annan själ. Självklart mår man ju ännu sämre av detta.. Men då började jag skriva blogg, en hemlig blogg om alla mina problem och alla människor i min närvaro, för det finns ju fel på alla människor, jag kan iallafall hitta fel på alla. Det här fick mig att må bättre, att få av sig tyngden av allting. Så det var därför jag började skriva blogg, sen nu skriver jag ju inte om mina problem, vet inte om det är för att jag faktiskt inte har några alls just nu. Mitt liv är liksom perfekt, det bara flyter på och jag är lycklig som aldrig förr. Att skriva det är liksom bara en sak man gör, så egentligen vet jag nog inte direkt varför jag skriver blogg..

En liten bild från nyår här då. Nyår blev faktiskt riktigt bra, åt först middag hemma hos Oskar, min fästman. Sedan åkte vi in mot staden och träffade Partik vid Medborgarplatsen och åkte hem till en av deras kompisar. Det var väl kanske 12/13 killar plus jag, haha! Men vid 10snåret bestämde vi oss för att åka vidare mot Hammarby sjöstad, så vi tog två taxisar och åkte iväg. Kom fram och till en början med började jag spela någon kort-drick lek med några killar, riktigt trevliga var dom! Satt och spelade ganska länge och jag blev bara mer och mer dragen, haha. Sen kom det lite mer brudar, Partik hade berättat att Ebba skulle komma, det var jag glad över för hon är en riktig sötnos hon! Vi hade väl allmänt tevligt, jag vet inte vad mer jag ska säga, det var väl som det brukar vara på fester.
Vid 12slaget sprutades det skumpa över hela balkongen och man blev minst sagt dyngesur! Det kom från alla håll och kanter och man kunde faktiskt inte ta skudd någonstans! Volymen ihåret försvann ju på en gång.. Pussade oskar på 12slaget, ska väl betyda tur tror jag.. Ja, vi var kvar där ett tag tills folk började röra på sig och Patrik mådde inte särskilt bra så oskar sa att om inte Patrik ska vidare så ska inte han heller vidare, och jag skulle sova hos honom, men men! Det tog ju ett bra tag att komma hem också, det är här det börjar bli lite suddigare i huvudet, fick väl i mig lite för mycket dricka då kanske, hihi.
Jo, men iallfall, men färden var låååååååååång. Vid Alvik ser vi (jag och oskar) Hedda stå och prata med några som såg aningen gamla ut så vi går fram där, tunnelbanan skulle komma efter 25minuter. Så dom där, 50åringarna kanske det var, fick vi stå och prata med ett bra tag, ena stod och pratade med mig om ja.. jag vet inte vad. jag bara kollade på honom och sa "ja" "aa" mellan varje mening han sa, nickade och log lite, såg ledsen ut när han såg ledsen ut. För allvarligt talet så hörde jag inte ett skit av vad han sa! haha.. Sen träffade man ju Nick också, min gamla bästavän. Han är vän med pappa också, dom kör cross tillsammans ibland med lillebror också dåra. Trevligt att se honom igen iaf! :D
Men ja, tillslut så kom vi hem, jag tog ytterligare ett glas vin medans oskar somnade och tillslut deckade jag. haha..
Men nyår var grymt, kanske inte låter så sjukt kul men faktiskt så blev det väldigt lyckat! :D