Tänkte bara konstatera att den här helgen SUGER! Är ledig på måndag så jag ska fan inte slöa på söndagen hade jag tänkt mig! Åkte in till stan idag för att shoppa, hade tänkt att köpa skor och tröjor, linnen o.s.v men vet ni? Dom har ingenting någonstans! Allt som finns kvar är i storleken L och det funkar inte så bra.. Usch, jag gillar inte att shoppa längre, förut var det min tröst mot en dålig helg, nu är det faktiskt att bara sova. Kom hem runt 9/10 tiden idag och har legat i sängen sen dess och mått illa och vilat, typ halv sovit.
Jag tror att jag ska åka och kolla om jag har Magkatarr på riktigt, mamma jobbar inom vården och har sagt att jag har det, men ändå, man kan inte alltid lite på sin mor ;D Så det ska jag göra, har dock hört att det inte är så mysigt, eftersom att dom sticker ner en slang i magen från munnen. En fråga: Hur ska man lyckas att inte spy?
På senaste tiden har min mage börjat göra ännu ondare och ibland kan jag inte stå upp, det krampar så mycket att jag tror nästan att jag ska dö, det är sant, så ont gör det.
Men ja, alla i min närhet tror att jag är Hypokondriker, vilket betyder att man letar fel på sig själv och tror att man är sjuk hela tiden. Så ja eftersom att alla i min närhet tror att jag är Hypokondriker så tror ingen på att jag har ont på riktigt.
Saken är den att jag är inte Hypokondriker, jag har bara ont överallt ganska ofta, och jag gillar konstigt nog att klaga och bli ompysslad, men eftersom att ingen bryr sig när jag säger att jag har ont så måste jag säga det flera gånger och kanske överdriva, bara liiiiite.
Vet ni varför jag började med att tycka om att klaga?

Det var en gång när jag var aningen minde än vad jag är nu, jag kanske var runt 8? Eller nja, 7 kanske, men iallafall.. Jag var hemma hos mormor och morfar med Hugo (min lillebror). Mamma och pappa var kvar i Stockholm. När jag var där så fick jag feber och mådde jätte dåligt, och dom tyckte så synd om mig och det var en härlig känsla, att bli ompysslad och kunna ligga och skrika efter vad man än ville ha. Sen skulle morfar ut och handla och när han kom tillbaka hade han köpt en Zoo ask till mig.
Det var mitt i veckan så jag blev dubbelt så glad! Men det bästa av allt var att Hugo inte fick någon Zoo ask!
Åh vad det var härligt, jag låg där i soffan och frös med min filt öcer mig och Hugo satt i fotöljen mitt emot mig och var ledsen över att han inte fick något godis, det gjorde hela dagen ännu bättre! Jag fick godis men Hugo fick inte godis. Och varför fick jag godiset? Jo, för att det var synd om mig! Sen dess vill jag att det ska vara synd om mig oftare. Men eftersom att jag är någon himla lyckogris så händer det aldrig mig någonting, jag blir inte ens sjuk liksom! Men jag antar att jag får vara glad över det trots allt...