Wildas

Vad är det med dig?
Okej, jag vill börja med att säga en sak till alla som läser det här. Jag hatar människan som jag kommer att skriva om, och alla hatar väl någon så ta mig inte för någon annan person bara för att jag visar känslor. Jag har anledning till att hata :)

Jag vill börja med att prata om ditt utseende. Kollade nyss i ditt fotoalbum. Raring, jag vill börja med att prata med dig om kläder. Rött och gult? Ett äckligt linne över en t-shirt? Naah, det passar inte ens Emo's. Sen, när du var 15år så hade du lila magtröjor och såg allmänt cp ut, haha ganska komiskt. Du ser iallafall bättre ut nu, men din personlighet krossar till utseende.
Med det menar jag inte att du har en bra personlighet utan precis tvärtom. Jag orkar inte ta upp din personlighet nu men vi kan ju i alla fall prata om en sak..

Du är besatt gumman.
Du är besatt av min pojkvän. Du smsar som en galning och säger att du tänker på honom hela tiden och att du vill att han ska dumpa mig. Han svarar aldrig. Men du fortsätter att skicka sms. Skriver vilka låter du lyssnar på när du tänker på honom, skriver hur du känner och så vidare. Men han svarar inte.
Vad är det du inte förstår liksom?
Jag och Oskar är förlovade raring. Vi är förlovade. Vi har snart varit tillsammans i ett halvår, och vet du?
Du har trånat efter honom i ett halv år, eller i alla fall i 4månader. Förstår inte hur du kan undvika att känna dig patetiskt? Att du inte förstår att han inte vill ha dig liksom. Han sa till dig att det aldrig kommer bli någonting mellan er och ändå fortsätter du.
Oskar är inte vilken kille som helst.. Han är inte en sån som dumpar en tjej bara sådär och blir tillsammans med en annan. Du har ingen chans, ingen alls!
Varför jag skriver det här? För att jag inte kan undgå att skratta åt dig på kvällarna, samtidigt som jag tycker synd om dig, och samtidigt som jag inte förstår dig?
Glöm honom, han tillhör inte dig och det är inte ni, det kommer aldrig att bli ni två gumman :)
Eller jo visst, om vi gör slut eller om jag dör så kanske du har en liten chans.

Vill du veta en sak? Jag har försökt tycka om dig, men redan efter första gången jag träffade dig tyckte jag illa om dig. Du är tillgjord. Du är ingen äkta människa.
Andra gången jag träffade dig så började jag hata dig. Du är patetiskt raring, du är så jävla patetisk :)

Att mogna snabbt, osannorligt snabbt?

Nej, kärt folk, det är inte falskt. Hur mycket ni än vägrar tro på det så kan faktiskt en del utvecklas otroligt mycket snabbare än andra. En 14åring kan tänka som en 24åring, det är sant, tro mig.
Bara för att man är ung, fortfarande går i skolan och "inte varit med om så mycket i livet" så betyder inte det att man ligger efter i utvecklingen. Det finns 25åringar som har en hjärna som en 13åring.
Det finns så många unga smarta tjejer nu för tiden så det är helt sjukt.
Faktum är att även fast man bara är i tonåren så kan man ha varit med om så otroligt mycket, en del ligger före i utvecklingen redan från vaggan och gör därför saker före andra och utvecklas därför före andra.
Bara för att man är 14år så betyder det inte att man är en fjortis och "försöker" vara smart. Man kan faktiskt vara smart på rikigt. Unga tjejer får faktiskt vara med om väldigt mycket väldigt tidigt nu för tiden.

Det kan finnas saker som påverkar än från barndomen, som gör att man börjar klura på saker och ting och kommer fram till många olika saker.
Om jag ska prata om mig själv lite så är det faktiskt så att jag har ett kaotiskt liv i garaget.
Jag har levt kaotiskt och varit väldigt kaotisk själv. Jag har levt ett ganska galet liv helt enkelt.
Men medans jag levde detta liv så förstod jag en sak, eller nej. Jag förstod många saker, jag förstod vad äkta vänner var, vilka som var det. Hur falska människor betedde sig och hurvida man skulle säga emot de eller inte. Sen hände det en sak i mitt liv, en sak som alltid kommer att ha blivit en räddning för mig, för mitt liv.
Om jag hade gjort ett annat väl när det gäller detta så hade ingenting varit sig likt än idag. Hur mycket jag än hade velat det. Ingenting hade varit sig likt och jag skulle inte kunna rätta upp mitt liv heller. Eller jo visst skulle jag kunna göra det, men det skulle kunna ta mig flera år, jag skulle hinna bli vuxen innan jag kunde få leva normalt igen.
Men jag valde rätt val, jag valde att lämna mina kompisar. Jag valde att lämna det livet jag levde, släppa allting och lämna det bakom mig. Allt det dåliga försvann.

Unden den här tiden lärde jag mig så mycket, min hjärna blev så mycket vuxnare.

Jag tänker på ett helt annat sätt, jag har lärt min att leva, leva ett riktigt liv.

Vad hade hänt om jag valt att göra tvärtom? En ledtråd, jag skulle inte sitta här, jag skulle inte ens ha en data.

Mitt förflutna är ingenting jag är stolt över, men det är någonting som kommer att förfölja mig livet ut.. En del folk kan tycka att "det där är ju ingenting" när jag berättar min historia. Men att leva den här historian, jag har fått med mig så mycket av det.
Egentligen är jag nog ganska glad att allt detta hände, det har hjälpt mig något otroligt. Jag mognade nog 5år, under bara 1år..
Nu ser jag min framtid framför mig, och jag vet att jag kommer få den framtiden jag vill ha. Jag satsar högt och nöjer mig inte med vad som helst, jag är nog ganska kräsen när det gäller mitt liv faktiskt.

Men ja, som sagt. Tjejer från t.o.m 13 år kan vara mognare än vad folk tror. Det var det jag ville få fram med allt det här, vet inte om jag lyckades så bra, började väl prata om mig själv som vanligt istället. Men jag är bara så trött på folk som trackar ner på folk och ser dem mindre värda bara för att dom är yngre?
Se upp, de kan vara smartare än dig..

I helgen har jag och mamma roat oss med att slänga mina kläder, eller nej inte slänga utan mer rensa. Två proppfulla sopsäckar ska vi ge till barnen i Afrika!
Sedan är det en sopsäck som vi slänger, där i fanns kläder som inte ens barn i Afrika vill ha.
Men ja, när vi stod där och rensade klädkammaren så hör jag plötsligt "Mathilda, varför har du en pistol?!" då var det självklart mamma som skrek från det lilla rummet.
Jag höjde på ögonbrynet och tänkte "fan, vad har jag nu gjort".
Men jag kom sedan på att det var pistolen som jag och jennie har haft lite roligt med en gång i tiden! Inte så längesedan faktiskt, det var nog när vi var ute och jobbade i vintern, när alla studenter pratade med oss.
Haha, mamma blev i alla fall liv rädd när hon hittade en pistol i klädlkammaren, haha!
.. jag tror att det bara är jennie och jag som förstår det roliga..